Förstå Basgörningsprocessen
Basgörandeprocessen handlar om att använda syre (O) för att binda väte (H). pH-värdet visar hur mycket vätejoner som finns – ju fler vätejoner, desto surare blir det. Kalk är basisk och innehåller mycket syre. En syrejon kan binda två vätejoner och bilda vatten, vilket är neutralt (pH 7).
Detta gäller för alla lösningar och i kroppen. Om det finns för mycket väte (eller syror) i tarmen kan det göra att man får lös avföring när man äter kalk. Ju mer kalk man tar, desto fler vätejoner binds, vilket gör att processen går snabbare. Om man tar tillräckligt med kalk kan det hjälpa till att normalisera avföringen, eftersom det binder upp väte och även gör att man behöver dricka mer vatten, eftersom kalk är ett torrt pulver.
Konsumtion av pH-kalk anses vara en säker metod för att stödja kroppens syra-basbalans. Kroppens komplexa fysiologiska mekanismer, inklusive metabolism och andning, arbetar kontinuerligt för att reglera pH-nivåerna och motverka överdriven surhet eller alkalinitet.
Daglig konsumtion av pH-kalk?
Att konsumera pH-kalk dagligen anses vara säkert och har ingen risk att orsaka en överdriven alkalinitet i kroppen. Basisk kalk, som exempelvis kalciumkarbonat, är en naturlig komponent som många skulle få i sig genom intag av mineralrikt källvatten. Människokroppen har ett kontinuerligt behov av mineraler som dessa för att upprätthålla fysiologiska funktioner. Med ett pH-värde på cirka 8, fungerar kalk som en mild bas och kan bidra till att normalisera kroppens surhetsgrad över tid.
Kan man bli för basisk?
Det är biologiskt utmanande att uppnå och upprätthålla en hög alkalinitet i kroppen. Detta beror på att kroppen konstant producerar syror som biprodukter av metabolism. Varje neurologisk aktivitet, fysisk rörelse och cellulär process kräver syre, vilket leder till bildandet av syror som måste utsöndras. För att ge ett exempel, kan även en välbalanserad kropp bli överförsurad under korta perioder, exempelvis om en individ håller andan, vilket ökar koldioxidhalten i blodet och därmed sänker pH.
Andningens roll i pH-reglering
Andningen är en central mekanism för att reglera kroppens pH-nivåer. Genom inandning tar vi upp syre, vilket är en basisk komponent som hjälper till att neutralisera syror. Utandning är processen där koldioxid, en syra, avlägsnas. Denna cykel av syreinhalation och koldioxidutsläpp är avgörande för att upprätthålla homeostas.
I situationer med hyperventilation, där andningen accelereras, kan pH-nivån tillfälligt öka, vilket leder till en alkalos. Omvänt, när man håller andan, ökar koldioxidhalten, vilket resulterar i en sänkning av pH och en mer sur miljö.
Säker Användning av Kosttillskott med Kalk.
Det finns inga kosttillskott som är skadliga att använda tillsammans med kalk. Det viktiga är att inte ta dem exakt samtidigt, eftersom många tillskott behöver magsyra för att brytas ner. Kalk kan neutralisera magsyran under cirka 20-30 minuter.
För att vara på den säkra sidan rekommenderar vi att du tar mediciner, mat och tillskott ungefär 1-2 timmar efter att du har tagit kalk. Men när de väl är i kroppen, spelar det ingen roll om de möts.
Vanliga Reaktioner vid Användning av Basisk Kalk
När basisk kalk konsumeras kan två vanliga reaktioner observeras:
- Tröghet i tarmen:
- En vanlig reaktion är att individer kan uppleva förstoppning. Detta kan bero på att kalken är ett torrt pulver som inte ingår i den vanliga kosten. För att motverka denna effekt är det viktigt att konsumera tillräckligt med ljummet vatten i samband med kalkintaget, eftersom kallt vatten kan leda till fördröjd tarmrörelse. Dessutom kan en otillräcklig produktion av gallsaft från levern och gallblåsan bidra till detta problem. Gallan spelar en avgörande roll för att aktivera rörelser i tjocktarmen, vilket är nödvändigt för att transportera avföring framåt. I tunntarmen, där födan fortfarande är i en flytande form, främjas framfarten av avföringen genom små hårstrån (villi).
- Lös avföring:
- Den andra reaktionen som kan uppstå är att man får lös avföring. Detta är ofta relaterat till syranivåerna i tarmsystemet. Basisk kalk intas i syfte att neutralisera dessa syror, men också för att tillföra viktiga mineraler som kalcium och magnesium. När kalken metaboliseras, binder syret (O) i kalken väte (H) och bildar vatten (H₂O), vilket resulterar i en neutral pH-nivå. Den ökade mängden vatten i tarmen kan leda till diarré, eftersom detta neutrala vatten kan förändra avföringens konsistens.
När gallproduktionen är adekvat och syranivåerna i tarmen är låga, påverkas inte avföringens konsistens av kalkintaget. Detta beror på att kalk innehåller kalcium, vilket tenderar att göra avföringen torrare, samt magnesium, som stimulerar tarmrörelser, på liknande sätt som gallan. Eftersom kalken har en ungefärlig sammansättning av 50% kalcium och 50% magnesium, kan dessa två komponenter balansera varandra i fråga om deras effekter på tarmens funktion.
Levern och Tarmarna
Levern spelar en viktig roll i matsmältningen genom att producera gallsaft, som lagras i gallblåsan för att mogna innan den släpps ut i tolvfingertarmen, strax efter magsäcken. Gallsaften är avgörande för nedbrytningen av fett och absorptionen av näringsämnen.
Om levern inte fungerar optimalt, vilket ofta beror på att den är understimulerad snarare än skadad, kan den producera otillräckliga mängder gallsaft. Detta påverkar inte bara tjocktarmen, som får för lite galla för att stödja sin funktion, utan det innebär också att levern kan ha svårare att avlägsna gifter från blodet. När kalk intas, reagerar levern genom att stänga den nedre magmunnen. Kalk har en renande effekt som hjälper till att avlägsna gifter och syror från vävnader, vilket ofta passerar genom levern.
För att levern ska fungera effektivt behöver den daglig stimulans, likt tarmarna som kräver fibrer. Bitterämnen är särskilt viktiga för levern och finns i livsmedel som anis, fänkål, kummin, maskrosrot, lakritsrot och rölleka. Dessa ämnen kan bidra till att aktivera leverns funktioner och stödja dess hälsa.
Kalcium
Hållbar kalcit för optimal mineralbalans
Vår kalk är en noggrant utvald blandning från två olika kalkberg för att säkerställa rätt balans mellan magnesium och kalcium, och är väl rengjord från bakterier och tungmetaller. Kalken är en kalcit från kritatiden, alltså ursprungligen snäckskal, encelliga djur med mera, som har kalcifierats. Vissa använder sig istället av korallkalk, men vi anser att den behövs mer i haven, där pH-värdet sjunker i en oroväckande snabb takt.
Kalciumets Roll i Kroppen
Det är viktigt att förstå hur kalcium fungerar i kroppen. Oavsett källan – grönsaker, mjölk eller kalk – går kalcium enbart till skelettet. Bisköldkörtlarna reglerar kalciumomsättningen, vilket innebär att kroppen ständigt har behov av detta mineral.
Kalciumomsättning och Njursten
Kalcium du äter, oavsett om det kommer från grönsaker, mjölk eller kalk, hamnar inte i njurarna eller någon annanstans i kroppen, utan går direkt till skelettet. Kalcium är det enda mineralet som styrs av särskilda körtlar – bisköldkörtlarna. Deras enda uppgift är att reglera kalciumomsättningen till och från skelettet.
Bisköldkörtlarna utsöndrar två hormoner: ett som för in nytt kalcium till skelettet, och ett annat som bryter ner skelettet och frigör kalcium till resten av kroppen för olika funktioner och som skydd. När till exempel njursten bildas, sker det av kalcium som njurarna tar från skelettet för att binda en stark syra, som oxalsyra. Oxalater är den vanligaste typen av njursten.
Detta unika system för kalciumomsättning finns eftersom kalcium deltar i många viktiga processer och även fungerar som skydd mot syror när det finns brist på syre. Kalcium måste alltid finnas i tillräcklig mängd, även om vi inte får i oss det dagligen. Dessutom byts skelettet kontinuerligt ut, precis som resten av kroppen – efter sju år har du i princip en helt ny kropp. Därför är det viktigt att vi hela tiden fyller på med kalcium i samma takt som kroppen använder det.